fbpx
Lucinda Riley

Fjärilsrummet

En gripande historia om familjehemligheter, förlorad kärlek och nya chanser.

Fjärilsrummet är en underbar familjesaga, med dramatiska hemligheter från det förflutna.

Posy Montague fyller snart sjuttio och bor fortfarande i sitt vackra familjehem, Admiral House i Suffolk. Här tillbringade hon sin barndom och här har hon själv uppfostrat sina barn. Men trots alla fina minnen och den fantastiska trädgård hon själv har skapat, inser Posy att hon inte längre kan blunda för verkligheten. Huset håller på att förfalla och hon måste sälja det.

Som om inte det vore nog dyker plötsligt Freddie upp – hennes stora kärlek som övergav henne för femtio år sedan. Posy har svårt att lita på honom, och det hon inte vet är att både Freddie och Admiral House döljer en fruktansvärd hemlighet.

Mediakontakt: jenny@schyttberg.se

Bokfakta

Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Butterfly Room
Översättare: Johanna Svartström
Formgivare: Nic Oxby
Genre: Skönlitteratur
ISBN, Storpocket/Inbundet: 9789189057349
ISBN, Ebok: 9789189057357
ISBN, FIL: 9789189017364
Utgivningsmånad: April 2020

Mediakontakt: jenny@schyttberg.se

Extramaterial

Frågor och svar med Lucinda Riley

En stor del av berättelsen utspelar sig i Southwold, i Suffolk. Har du en personlig koppling till staden eller är det något annat som har inspirerat dig att skriva om just den?
Jag har alltid älskat Southwold och tillbringade flera somrar där med mina barn, vi fångade krabbor precis som Posy gör med Clementine. Det är en vacker del av England, med sina ikoniska strandhytter längs kusten och med en fascinerande historia. Under tiden som jag gjorde min research lyssnade jag på inspelade intervjuer med människor som bodde där under andra världskriget och jag ville ta reda på hur en så idyllisk plats blev påverkad av kriget.

Admiral House är nästan som en egen karaktär i berättelsen. Är det baserat på ett hus som du besökt?
Det är en blandning av alla mina favorithus som jag har besökt genom livet – jag levde på riktigt som en vikarierande Posy! Fåfängan i synnerhet är ett så intressant inslag bland de brittiska godsen på landsbygden, ett så excentriskt stycke arkitektur, ett perfekt sagoslott för en ung Posy att dras till.

Vi får följa Posy från barndom till pension – vilken del av hennes liv tyckte du var roligast att skriva om?
Jag älskade att skriva om alla hennes livsfaser – jag inledde med att skriva om Posy när hon var 69 och sedan gick jag tillbaka till hennes barndomsår. I takt med att hon blir äldre försökte jag behålla hennes barnsliga oskuld och fascination för naturen, samt hennes dyrkan av fadern. Kanske var ändå den ”röst” som kom till mig mest naturligt Posy som åttaåring: alldeles för mogen för sin ålder, förvirrad av de vuxnas handlingar runtomkring henne samtidigt som hon dras till skönhet och värme.

Freddies och Posys kärlek sträcker sig över flera decennier. Tror du på att det finns Den rätta” för oss alla?
Jag tror absolut på den sanna kärleken, men jag tänker att det finns mer än bara en ”Den rätta” för oss – och allt är givetvis en fråga om timing. Du kan träffa ”Den rätta” men kanske vid en fullständigt omöjlig tidpunkt i ditt liv. I Posys fall var mötet med Freddie sent i livet ett ödets lyckokast – och det kom också vid en tidpunkt i hennes liv då hon kunde klara av att hantera sanningen kring det som en gång drev dem isär.

Trädgårdsarbete och Posys arbete i Kew Gardens är centrala spår i berättelsen. Är du själv intresserad av trädgårdsarbete eller finns det någon annan anledning till varför du bestämde dig för att ta med dessa teman?
Jag älskar trädgårdar – engelsk parkanläggning är en vital del i vår brittiska livsstil och jag har tidigare skrivit om Beatrix Potters och Vita Sackville-Wests kända trädgårdar i Skuggsystern. Jag måste dock erkänna att mina fingrar inte alls är så gröna som jag skulle önska att de vore, och jag är oerhört tacksam för all hjälp jag fick i min research om trädgårdar!

Botaniska illustrationer har alltid fascinerat mig, inte bara på grund av deras precision utan även för deras skönhet och konstnärlighet. Jag besökte Kew Gardens många gånger som barn och som vuxen, och allt det vetenskapliga arbete som utförs bakom kulisserna där blir ofta förbigånget. Personalen på Kew har föresatt sig att katalogisera världens flora, bevara den för kommande generationer och föra all kunskap vidare. Det var en perfekt arbetsplats för Posy.

Varken Tammy eller Sebastian är inledningsvis en del av släkten, men med tiden kommer de båda att räknas in i Montaguefamiljen. Vad betyder egentligen familj” för dig?
Nuförtiden har vi kommit över idén att ”kärnfamiljen” är den enda sanna familjebilden – stjärnfamiljen har blivit det nya normala. Jag har skrivit om ovanliga familjestrukturer tidigare, mest känd är väl De sju systrarna-serien där en mystisk miljardär adopterar sex spädbarn, alla flickor, från över hela världen för att skapa en kärleksfull familj. För mig är inte familjer bundna av blod utan av kärlek.

Amy utsätts för en hel del våld i hemmet. Hur resonerade du kring att skriva dessa delar?
De här partierna var väldigt svåra för mig att skriva eftersom jag älskade Amy som karaktär och inte ville skada henne. Jag fick närma mig detta med kunskapen att en av fyra kvinnor i Storbritannien utsätts för våld och misshandel i hemmet, samt en av sex män, och att mörkertalet är stort eftersom många utsatta är rädda för att berätta. Amys resa mot att bli stark nog att lämna ett våldsamt förhållande handlade inte bara om hennes egna föresatser utan även om den hjälp hon fick av människorna omkring sig.

Familjehemligheter är centrala i boken. Tror du att det är en bra strategi att hemlighålla vissa saker för att skydda någon, eller tycker du att sanningen bör fram oavsett vad?
Det är väldigt svårt att inta en moralisk ståndpunkt kring något utan att veta omständigheterna. Saker är sällan antingen ”bra” eller ”dåliga” i livet, universum är helt enkelt för komplext för sådant. I Fjärilsrummet är det intressant att tänka på hur annorlunda Posys liv skulle ha kunnat vara om hon vetat sanningen från början, och som författare är ”tänk-om”-scenarier centrala när man skissar på handlingen i en bok. I verkliga livet däremot, skulle jag föredra om människor dolde sanningen för mig i ett försök att skydda mig? Kanske det. Skulle du?

Skiljde sig skrivprocessen för Fjärilsrummet från dina andra böcker?
Fjärilsrummet började som ett manus jag skrev för nästan tio år sedan, då under namnet Red Admiral.

Jag beslutade mig för att ta mig en titt på det igen efter att jag avslutat Månsystern 2018. Först tänkte jag att det skulle bli ett ”lätt” sommarprojekt – något som skulle ge mig en paus från det ganska utmanande arbetet med De sju systrarna-serien. Men under tiden som Fjärilsrummet växte fram insåg jag att jag skrev om hela manuset, lade till och tog bort karaktärer och ändrade en del i handlingen. Jag insåg också att jag vuxit en hel del som författare sedan jag skrev den första versionen av manuset, så många av karaktärerna fick större djup och komplexitet.

Vad vill du helst att läsarna tar med sig från Fjärilsrummet?
Att man kan möta kärleken när som helst i livet, och att ditt hem inte är en plats, utan din familj och de människor du bryr dig om.

Arbetar du på något annat just nu och kan vi förvänta oss fler fristående romaner i framtiden?
Just nu fokuserar jag fullständigt på De sju systrarna-serien och har precis avslutat den sjätte boken, Solsystern, som handlar om den yngsta systern Electra. Hon skiljer sig mycket från Tiggy i Månsystern. Den här boken förde mig till Kenya för omfattande efterforskningar bland annat runt ökända ”Happy Valley-kretsen” och de stolta massajkrigarna. Electra är en supermodell i New York och verkar ha allt man kan önska sig, men när hennes far, Pa Salt, går bort riskerar hon att förlora hela den sköra kontroll hon har över sitt liv. Via sin mormor får Electra höra berättelsen om Cecily Huntley-Washington, en ung kvinna från New York, som anländer till Kenya 1939 just som världen står på randen till krigsutbrottet.

Ladda ner intervjun som PDF här!